Kaooz
Den senaste veckan har jag spenderat på Blidö med väldigt fina människor. De tre senaste dagarna ha varit kaos. Det började med att jag skulle övningsköra från Ica Flygfyren i Norrtälje (sjukt stor parkering med asmycket människor) till Blidö. Jag började backa och ser att den bakom börjar backa mot mig så jag stannar och tänker att den ska se mig men nej, den backar rätt in i mig. Första krocken gick smärtfritt, och det var faktiskt ganska roligt.Dagen efter det skulle jag, Joanna och Frida segla Joannas Askeladden, en likadan båt som vi har. Det blåste hårt inåt land så det var helt enkelt omöjligt att både ro och segla ut. Motorn fick vi inte igång så Joanna hoppade i och simmade med oss ut. Efter ett tag hissade vi segel men drev bara in i vassen så Joanna fick hoppa i igen och simma med oss in till bryggan. Då tänkte vi att vi skulle prova motorn igen och då fick Frida igång den. Jag kan säga att Frida inte är bra på att köra båt, vi var på väg in i bryggan, klipporna och piren. Vi satt och skrek och skrattade och var livrädda. Jag tog över rodret och kom äntligen ut men det blåste stora vågor så vi bestämde oss för att ro in igen. Självklart visste vi inte hur fan man fick av motorn men efter ett tag hittade vi en knapp.
På kvällen skulle vi tre cykla och hänga upp seglena på tork och på något jävla sätt lyckades jag ramla med cykeln. (Haha) och Frida och Joanna stog och fotade mig istället för att hjälpa mig bort från cykeln. Men aa till slut kom jag upp och då såg vi att jag hade skrapat upp hela knät och det blödde asmycket. Och då menar jag asmycket, det rann ner i skon så hela benet och handen var fulla med rött klet som inte ville sluta.
Igår när vi var på e4an mellan Uppsala och Gävle på väg hem började bilen låta förjävligt så vi tänkte att det var lika bra att stanna. Vi såg en varningstriangel och en annan bil så vi ställde oss framför dom och dom hade ringt bärgningsbil som vi fick åka med. Kan inte beskriva hur det var att sitta i sin egen bil uppe på flaket på en bärgningsbil, det var ascoolt.
Men nu hoppas jag att min otur är slut och att ni inte tröttnade på att läsa.